Medlemssymposium oktober 2014

Medlemssymposiumet den 25:e oktober blev en mycket lyckad tillställning med föredragshållaren, legenden, Romulus Whitaker.

Sammanfattning av dagen skriven av Torbjörn Peterson, SHF:

Just hemkommen från en givande heldag med en eldsjäl som är en mycket kunnig och engagerad naturvårdare. I fyra olika föredrag fick vi en personlig presentation, information om gavialens kritiska naturvårdsstatus, verksamheten vid Madras Snake Park och en sammanfattning om kungskobrans liv, samt försöken att genom information och modern kunskap minska dödligheten av ormbett i Indien.

När Romulus Whitaker växte upp i USA var han som så många andra barn fascinerad av naturen och särskilt ormar och fångade också sådana. Det fanns inga giftormar i hans hemtrakter i New York State och hans mor var positiv och uppmuntrade hans intresse.
När han senare flyttade till Indien kunde har vidareutveckla sitt intresse – men nu med insikten att det även fanns farliga ormar man måste respektera.

Hans främsta läromästare i Indien var Irula-stammen som var experter på att spåra, hitta och hantera ormar och levde på det. Hans särskilda intresse för kungskobran hade redan väckts i USA där han arbetade ett par år med den legendariske Bill Haas vid Miami Serpentarium som specialiserat sig på kungskobror och i Indien fick han tillfälle att ytterligare öka kunskapen om denna missförstådda orm.

Kungskobran ingår inte bland de fyra farligaste giftormarna i Indien – Russells huggorm, indisk kobra, vanlig krait och sandrassellhuggorm – vilka han mjölkar på sin egen Madras Snake Park och skickar giftet vidare för serumtillverkning. Bett av kungskobra är extremt sällsynt och det är en intelligent orm som undviker människan. Därtill är den p.g.a. sin höga trofiska nivå i näringskedjan sällsynt på individnivå.

Dessutom är kungskobran specialiserad på att äta ormar, däribland giftormar som Russells huggorm, kobra och andra. Vanan att äta andra ormar delar den med flera andra arter som mussuranan i Brasilien, kedjesnokarna i USA och hasselsnoken i Europa, vilken kan äta huggormar. Om man slår ihjäl dessa ormar är effekten således ett ökat antal giftormar. Ormar är en divers grupp med mycket olika anpassningar och dessutom är de allra flesta ormar ogiftiga eller svagt giftiga och utgör ingen fara för människor.

Genom sin höga befolkningstäthet av både människor och vissa giftormar hör Indien till de länder i världen som ännu har högst dödlighet och antalet dödsfall har uppskattats till cirka 50.000 per år (0.04 promille av befolkningen). Detta beror huvudsakligen på att de flesta på landsbygden saknar skor och rör sig utomhus under skymning och gryning när ormarna är mest aktiva och att de saknar täta hus och sover på marken.

Gavialen – den fredliga långkäftade unika krokodilarten – har en fragmentarisk utbredning av sin forna större utbredning i Sydasien och har varit akut hotad av utrotning och är ännu inte utom fara. Orsakerna är de vanliga för stora djur, legal och illegal jakt, att de i likhet med sköldpaddor, sälar, delfiner och fåglar fastnar i fisknät och drunknar, förorening av vatten och inplantering av främmande arter som ändrar ekosystemen, samt att jordbruk och betes inkräktar på deras habitat.

Vid en avslutande bokauktion samlade mötet drygt 2000 kronor som skulle gå till projektet ”One Million Snakebites” för att på olika sätt minska dödligheten i ormbett och ytterligare summor till projektet drogs in genom försäljning av en fälthandbok om Indiens herpetofauna och en expedition till Irian Jaya för att utbilda om hantering av krokodiler.

Bilder från dagen: